Botniabanan är ett lönsamt projekt

Botniabanans samhällsekonomiska nytta beror på att samhället får ett nytt, attraktivt transportmedel med kortare restider, snabbare, säkrare transporter och minskade utsläpp.

Med kortare restider vill fler åka tåg, och fler kan använda mer tid till annat än resande. Detta ökar i sin tur produktiviteten i samhället.

Industrins lönsamhet kan öka eftersom godset kan komma fram snabbare och säkrare. Utsläppen minskar och ger en vinst till samhället när järnväg används istället för bil, buss och lastbil.

Samhällsekonomisk kalkyl
Den samhällsekonomiska kalkyl som låg till grund för beslutet om Botniabanan utfördes i rapporten "Botniabanan - ett lönsamt projekt" (Banverket 1996).

Anläggningskostnaderna för själva Botniabanan bedömdes i denna kalkyl till 8,1 miljarder kronor i 1997 års prisnivå. Utöver detta inräknades nyinvesteringar i Ådalsbanan på ca 1,5 miljarder och industrispåret i Husum med ca 0,1 miljarder.

Av kalkylens nyttoposter avser ungefär hälften restidsvinster för persontrafiken. De trafikekonomiska vinsterna för persontrafiken respektive godstrafiken står för vardera ca 20 procent.

Nettonuvärdekvot för projektet blev 0,54, vilket innebär att man får en vinst på drygt 50 öre på varje investerad krona*. Detta är högt jämfört med andra stora infrastrukturprojekt i Sverige. Om även sysselsättningseffekterna under byggtiden räknas med blir nettonuvärdekvoten ännu högre, drygt 0,80.

Sedan 1996 har metoderna för samhällsekonomiska kalkyler reviderats inför inriktningsplaneringen. Förändringarna har bestått av nya kalkylvärden samt nya beräkningsverktyg.

I stora drag har kalkylvärdena höjts något, såväl för nyttoposter som för kostnadsposter. Nya poster avseende exempelvis regional funktion beaktas ännu inte av modellerna, vilket medför en underskattning av nyttorna.

Långsiktig hållbarhet är en annan post som inte tas upp i den samhällsekonomiska kalkylen men som är särskilt relevant för norra Sverige, där avstånden är långa och kommunikationssystemen sårbara.